URKRAFT: Birdflesh..."Vilket jävla namn!" var min första tanke när jag initialt fick nys om bandet i fråga. När galenpannornas purfärska "Mongo Musicale" damp ned i brevlådan tog jag självfallet chansen att ställa trummisen Smattro Ansjovis mot väggen och bland annat fråga just var fan bandnamnet kommer ifrån. Och en del annat förstås.

Urkraft: Jag vill börja med att tacka för att du/ni tar er tid att besvara våra frågor! Vi kör igång direkt. Jag måste erkänna att jag inte är vidare insatt i era tidigare förehavanden. Kan du börja med en liten historielektion?

Smattro: Ja, vi började riffa tillsammans på skolans fritidsgård i slutet av 1992. Vi trodde vi var världens brutalaste band, men egentligen världens sämsta punkband. Vi fick chansen att vara med på en lokal samlingskassett 1993 så då gick vi in i studio för första gången och spelade in tre låtar varav en hamnade på denna kassett. 1995 kom första officiella demon. Fram till nu har vi släppt ett flertal demos, splitsinglar, EP's och album. Spelat runt om i världen och tänker fortsätta med detta så länge det är kul. Under alla år har vi bara haft ett medlemsbyte. Vår originalbasist lämnade Birdflesh år 2000, då vår ersättare kom med.

Urkraft: Det som står ut först när man synar er nya platta är självklart de humoristiska låttitlarna. Var plockar ni inspiration till ert författande och anser ni att är texterna en vital del av Birdflesh?

Smattro: Inspirationen kan komma från precis var som helst. En stor del kommer faktiskt från verkliga livet. Det är mycket ironi också. Texterna har väl blivit en vital del, fast det inte har varit meningen. Vi tar alltid musiken i första hand. Sen är det ju så att jag inte kan skriva seriösa texter. Fast hur roligt är det att läsa om darkness, true night of evil och sådant i varenda jävla låt?

Urkraft: I enlighet med vad som förväntas av ett band i grindcore-genren så har ni en diger diskografi bakom er som innefattar diverse liveinspelningar, splittar och fullängdare. Hör det till när man lirar grind att släppa så mycket som möjligt eller skriver ni bara en jävla massa bra musik som bolagen är intresserade av att släppa?

Smattro: Där svarade du ju nästan bäst själv, ha ha! Personligen tycker jag att ett grindalbum lätt blir långtråkigt. Därför räcker det med t ex en 7". Och då kan det bli rätt många släpp. Jag tycker ändå inte att vi har släppt så ofantligt mycket. Fast det kommer en del i framtiden.

Urkraft: Det är inte bara era texter som har en humoristisk ton. Att döma av era stagenames och era förklädnader på scen så verkar ni ju helt galna i allmänhet. Tar ni er musik på allvar och är ni lika roliga snubbar även när ni inte pysslar med Birdflesh?

Smattro: Om jag säger att vi är seriösa i vår tramsighet, förstår du då vad jag menar? Vi är självklart seriösa med det vi gör men vi har distans till det också. Snart 30 år gamla i klänningar liksom. Det är ju mentalsjukhus på direkten egentligen. Men vi har kul och om andra tycker det också så är det också kul. När vi inte håller på med bandet så är vi bara tre sura miserabla idioter som hoppas på lottomiljonen.

Urkraft: Vilka inspirationskällor har ni när ni snickrar ihop era grinddängor. Har ni några husgudar så att säga?

Smattro: När vi startade bandet var det band som Sepultura, Morbid Angel och Death som var stora influenser. Sen blev det mer att man kollade in de lokala banden som var ett par år äldre än oss och hundra gånger bättre, så där fick man nog störst inspiration. Husgudarna får nog bli Macabre, Repulsion och Accept. Nuförtiden kan vi få inspiration från en platta man hör, ett band man ser på en festival eller bara katten som ligger på rygg och kollar på tv. Det kan man ju göra grymma riff på.

Urkraft: Nu till någonting jag alltid funderat över. Vad är egentligen grindcore? Vilken estetik, vilka musikaliska inslag etc krävs i ert tycke för att någonting ska kunna klassas som grind?

Smattro: Ganska svår fråga. Det ska väl gå fort som fan helst. Korta, snabba låtar. Trummorna är väl det viktigaste. De bestämmer ju hastigheten liksom. Sen finns det ju 145 olika subgenrer inom grindcore också. Men ursprungligen kommer grindcore från punken. Och det är den grindcore jag älskar. Skitigt, rått och punkigt.

Urkraft: Birdflesh har uppnått något man skulle kunna beskriva som legend/kultstatus i genren. Hur tror du att det kommer sig?

Smattro: Förmodligen för att vi spelat så jävla länge. Men är det verkligen så? Legender? Förhoppningsvis är det också för att vi alltid gjort vad vi har känt för. Det finns liksom inga regler eller gränser inom bandet. Vet inte vad jag ska säga faktiskt.

Urkraft: Förresten, var fan fick ni namnet Birdflesh ifrån!?

Smattro: Namnet kom faktiskt innan vi började repa. Jag skrev ner massa typiska deathmetalbandnamn på en lapp, minns jag. Men när det var dags att döpa vårt band så kom jag bara ihåg Birdflesh från lappen. Så det fick bli det. Det hade varit kul att se den lappen idag.

Urkraft: En avslutande fråga så. Vad gör Birdflesh bättre och mer köpvärda än andra band i genren idag? Dvs, varför ska folk välja "Mongo Musicale" när de ramlar in hos sin lokala skivprånglare?

Smattro: För att det är en mangelplatta som innehåller det mesta. Man tröttnar inte på den. Ett opus inom grind. Väljer man en annan platta så får man skylla sig själv helt enkelt.