I och med fabulösa progpärlan "Waiting in the Wings" (släpps den 24/8) visar stockholmarna i Seventh Wonder att man vill vara med och fightas med de de allra största i genren. Bandets Dream Theater-influerade progmetal rymmer såväl teknisk briljans som förhäxande melodier och, som grädde på moset, en av nutidens absolut bästa vokalister. Sammantaget ger dessa delar en monstruöst bra helhet som borde slunga bandet till omedelbar stjärnstatus. Urkraft lyckades jaga ifatt basisten Andreas Blomqvist för en intervju.

Urkraft: "Waiting in the Wings" är ert andra album. Beskriv skillnaden, om du kan, mellan att helt opretentiöst släppa sin allra första platta och att komponera för en uppföljare man vet kommer att nå redan befintliga fans. Kände ni någon press när ni började skriva material för "Waiting..."?

Andreas: Tja, pressen vi kände var nog snarast tidspressen. Till sin första platta har man haft hela livet på sig att skriva låtar, nu hade vi ett halvår typ - det var skillnad! Annars kände vi absolut ingen prestationsångest - snarare tvärtom! Vi var otroligt laddade att få ihop denna platta och rätta till alla de misstag vi gjorde första gången och dessutom att få visa upp Tommy för världen.

U: Berätta lite kort om inspelningen av plattan. Flöt allt på smärtfritt eller har du/ni några roliga anekdoter från studion att förtälja?

c Med tanke på allt skit som hände under förra plattan var detta betydligt enklare såtillvida att inga hårddiskar kraschade och inga sångare fick frispel. Däremot var den fysiskt hundra gånger jobbigare kändes det som. Tommy sjöng ca 10 dagar i sträck mellan 12-18 timmar per dygn för att vi skulle hinna med, det ska ingen behöva uppleva. Samtidigt hade vi alla våra jobb att sköta så det var faktiskt skitjobbigt. Jag tror vi hade 30 dagar i studion och vi använde varenda minut. Inga direkta galna episoder hände tror jag. En grej var att Kyrt (Andreas Söderin - keyboard) fick raseriutbrott när han skulle lira in ett känslosamt parti och ett gäng galna dödsmetallare började repa vägg i vägg, så han drog hem (: Dessutom käkade vi lunch med Crucified Barbara som repar vid Dannes (Daniel Flores) studio, vilket var skoj!

U: Er sångare Tommy Karevik är nytillkommen i truppen. Hur kom ni i kontakt med honom och vad hände med Andi Kravljaca som sjöng på "Become"?

A: Under en lång tid hade jag och Andi ganska många bråk och en hel del sjuka saker jag inte orkar dra upp hände när inspelningen närmade sig. I början visste väl inte de andra grabbarna riktigt på vilket ben de skulle stå men väl i studion gick det upp för alla att det var Andi om var problemet. Pga att han är ganska instabil i en studiosituation valde vi att vänta tills att plattan var klar med att ta upp problemen vi upplevde. Vi gjorde sedan detta i Januari '05 och varpå Andi resolut reste sig upp och drog. Det var uppenbart för alla att vi inte kunde fortsätta tillsammans så jag ringde Lion Music och berättade att vi ett par månader innan skivreleasen stod utan sångare.

Vi insåg dock snabbt att vi befann oss i en bättre sits än när vi höll på att leta sångare förr i tiden - vi var ett band med skivkontrakt. Vi gjorde helt enkelt så att vi rotade runt bland alla osignade Stockholmsband vi kunde hitta för att se om vi kunde hitta någon bra sångare att helt sonika stjäla över till vårt gäng med löfte om att lira in en riktig platta. Vi hittade dock inget av intresse förrän Kyrt drog sig till minnes en snubbe som hade sjungit ett par rader på en projekt han lirat på tidigare. Sångaren hette Tommy Karevik och vi snokade rätt på en demo-inspelning han gjort med bandet Vindictiv. Vi trodde inte det var sant när vi hörde detta. Det var ta mig fasen helt enormt att höra någon som inte var världsstjärna låta som Tommy gjorde. Kyrt fick tag i Tommys nummer och ringde upp honom och frågade om han ville ha jobb (: Lyckligtvis funkade allt som det skulle och ingen kan vara gladare än jag åt det. Tommy är bäst!

U: Har Kareviks tillträde i bandet förändrat ert sound på något sätt?

A: Jajamen! Tommys melodier är helt sjuka. Jag lovar dig att detta är speciellt, Tommy är helt unik. Hittills har vi mest alla i bandet suttit och nynnat fram melodier tillsammans och det var väl helt ok, men det Tommy skriver är enligt mig fantastiskt. Med andra ord är det sången som kommer förändra ljudbilden mest och enbart till det bättre vågar jag påstå.

U: Vad anser du skiljer "Waiting..." för sin föregångare, rent musikaliskt?

A: Lite av det har jag nog redan täckt i förra frågan. Jag tror framförallt att det är sången som är annorlunda. Jag tror nog också att vi använt de tekniska prylarna med lite mer stil och finess den här gången. Vi har absolut inte blivit rakare och enklare men jag tror att sången får ta mer plats och instrumenten har sin plats på ett bättre sätt den här gången.

U: Var hittar du/ni inspiration till skapandeprocessen?

A: Överallt! Det är den lättaste sak i världen tycker jag. Jag svämmar alltid över av inspiration och mitt största problem snarare att det inte finns tid att kanalisera detta. Från allt jag ser, allt jag hör och alla jag möter får jag tankar och idéer.
   
U: Jag inser att det är irriterande för skapande musiker att hela tiden jämföras med andra artister och band. Jag refererar dock själv flera gånger i min recension av "Waiting..." till Dream Theater. Vad tycker ni om den liknelsen? Finns det något fog för jämförelser i ert tycke?

A: "Images and Words" är enligt mig tveklöst den viktigaste och bästa platta som släppts inom genren vi kallar prog-metall idag. Den satte normen för allt. Att jämföras med den är en ren ära och jag kan bara tacka och bocka åt ett dylikt omdöme. Faktum är att jag sällan blir irriterad av något sådant. Hela människan fungerar ju genom generaliseringar och referenser - självklart måste det även vara tillåtet inom musiken. Däremot håller man ju inte alltid med det som skrivs och det kan ju vara irriterande, men vilket mynt saknar två sidor?

U: Finns det några artister ni/du skulle säga ha influerat er musik på ett påtagligt sätt?

A: Visst! Grunden har vi ju från våra gamla hjältar som Maiden, Europe, Helloween, Mr. Big etc och det progressiva kommer ju mycket från Dream Theater och Symphony X, tveklöst.

U: Jag tycker att ni lyckas balansera mellan teknisk briljans och träffsäkert låtskrivande på en fantastiskt sätt. Många band brukar, i mitt tycke, lägga allt för stor vikt på just det tekniska. Vad anser du/ni själva om detta? Vad är viktigast; att skriva bra låtar eller att visa upp hur bra man är på att lira en miljon noter i sekunden?

A: Oj, tackar tackar! Det är ju precis det vi vill så det är ju bra om vi lyckas med detta. Ja, här kan jag ärligt säga att vi helt och hållet har låten i fokus när vi skriver. Vår filosofi är att även fast vi lirar progg ska vi kunna sätta oss med ett par akustiska gitarrer och göra ett arr av låten som funkar nästan lika bra -då är låten bra. Sedan lägger vi ned enormt mycket tid på att arren ska bli intressanta. Vi försöker hela tiden göra små justeringar mellan verserna, lägga in coola lick, tonartsbyten och allt sådant som gör musiken intressant för sådan som lyssnar på sådant också. Det är ju trots allt sånt vi lirar och det är en viktig del av musiken också och det vore ju larvigt att inte stolt erkänna att det är sådant vi tycker är kul att hålla på med. Men, som sagt, låtarna är alltid nummer ett!

U: Vad särskiljer Seventh Wonder på dagens progressiva metal scen? Vad gör att musikdiggare världen över bör kolla upp just er, istället för alla hundratals andra band i genren?

A: Jag tror att det är just detta - vi är ett band som lirar och skriver låtar, först och främst. Grunden är den trallvänliga, hittiga 80-talshårdrocken, sedan kryddar vi med det progressiva för att alla ska kunna finna nåt i vår musik, och det tror jag att alla kan. Vi har dessutom gott om plats för bas och keyboard i vår musik och det tillåts ta plats i mixen så att det blir ett mer organiskt sound, istället för det mega-köttiga Rammstein-soundet på gitarrerna som präglat scenen några år.

U: Jag ber att få tacka för att du/ni tagit er tid att besvara mina frågor och jag önskar er all välgång i framtiden! Ni förtjänar all framgång som ni kan få! Har ni några sista ord till våra läsare?

A: Tack för att ni visat intresse för bandet! Jag hoppas verkligen vi får chansen att komma ut och lira lite nu, men till dess kolla in "Waiting In The Wings" och följ bandet på www.seventhwonder.nu. Ha det gött!